GRAND DANOIS
(Rasnamn i hemlandet: Deutsche Dogge)
(Svensk översättning av rasnamnet: stor dansk respektive tysk dogg)
Nordisk Kennel Union
Dansk Kennel Klub
Hundaræktarfélag Íslands
Norsk Kennel Klub
Svenska Kennelklubben
Suomen Kennelliitto – Finska kennelklubben
Grupp 2
FCI-nummer 235
FCI-standard på tyska publicerad 2012-12-20
FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2012-10-08
Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2013-07-02
Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.
Ursprungsland/
hemland
Användningsområde
FCI-klassifikation
Bakgrund/ändamål
Helhetsintryck
Viktiga
måttförhållanden
Uppförande/karaktär
Tyskland
Sällskaps-, vakt- och skyddshund
Grupp 2, sektion 2.1
Som föregångare till dagens grand danois betraktas såväl den gamla
”Bullenbeisser” som ”Hatzrüde” och ”Saurüde”, vilka var ett mellanting
mellan den tunga mastiffen av engelskt ursprung och en
snabb och smidig vinthund. Benämningen doggar hänsyftade i
Tyskland närmast till stora, kraftiga hundar, som egentligen inte
behövde tillhöra någon bestämd ras. Namn som ulmerdoggar,
engelska doggar, danska doggar, hatzrüde, saupacker och stora
doggar betecknade senare skilda typer av dessa hundar, åtskilda
genom färg och storlek.
År 1878 bildades en kommitté bestående av sju personer med
bakgrund som uppfödare och domare under ledning av dr Bodinus
i Berlin. Man förband sig att samla alla ovan nämnda varianter
av doggar under det gemensamma samlingsnamnet Deutsche
Dogge (tysk dogg). Därmed lades grunden för en utveckling mot
en självständig tysk hundras.
I anslutning till en utställning år l880 i Berlin fastställdes för första
gången en standard för Deutsche Dogge (svenskt rasnamn grand
danois). År l888 bildades Deutschen Doggen-Club.
Grand danois förenar genom sitt ädla helhetsintryck resning, kraft
och elegans med en stor, kraftig och välbalanserad kroppsbyggnad.
Rasen skall varken vara grov eller för elegant. Genom substans
tillsammans med ädelhet, harmonisk helhet, välproportionerade
linjer samt ett synnerligen uttrycksfullt huvud ser den ut som en
ädel staty, en ”Apollon” bland hundraser.
Grand danois förefaller närmast kvadratisk till sin kroppsbyggnad.
Detta gäller särskilt hanhunden. Tikar får vara något längre.
Grand danois skall till sin karaktär vara vänlig, kärleksfull och
trogen sin ägare. Mot främlingar kan den vara reserverad. Självsäkra,
oförskräckta, lättuppfostrade och läraktiga sällskaps- och
familjehundar eftersträvas, vilka har hög retningströskel och inte
är aggressiva.
Standard för
GRAND DANOIS
Huvud
Skallparti
Skalle
Stop
Ansikte
Nostryffel
Nosparti
Läppar
Käkar/tänder
Kinder
Ögon
Huvudet skall harmoniera med helheten. Det skall vara långsträckt,
smalt, markant, men inte kilformat, uttrycksfullt och fint utmejslat
(i synnerhet partiet under ögonen). Avståndet från nosspets
till stop, respektive från stop till nackknöl, skall vara så lika som
möjligt. Nospartiets och skallens överlinjer skall löpa parallellt.
Framifrån sett måste huvudet se smalt ut och nosryggen skall vara
så bred som möjligt.
Ögonbrynsbågarna skall vara väl utvecklade, dock utan att vara
framträdande. Nackknölen skall vara svagt markerad.
Stopet skall vara tydligt markerat.
Nostryffeln skall vara mer bred än rund och ha stora näsborrar.
Den måste vara svart med undantag för blå och harlekinfärgade
hundar. Hos blå hundar är nostryffeln antracitfärgad (avblekt
svart). Hos harlekinfärgade hundar är svart nostryffel önskvärd,
dock tolereras en svartfläckig (ofullständigt pigmenterad) eller
köttfärgad (opigmenterad) nostryf-fel.
Nospartiet skall vara djupt och så fyrkantigt som möjligt, inte
spetsigt och inte heller med otillräckligt eller alltför nedhängande
läppar (”fladderläppar”). Nosryggen får aldrig vara konkav, konvex
eller slutta framåt.
Läppvinklarna skall vara väl markerade. Läpparna skall vara mörkt
pigmenterade, men hos harlekinfärgade hundar är ofullständigt
pigmenterade eller köttfärgade läppar tillåtna.
Käkarna skall vara väl utvecklade och breda med ett kraftigt, sunt
och fullständigt saxbett. Avsaknad av P1-or i underkäken tolereras.
Alla avvikelser från ett fullständigt saxbett är absolut oönskade.
Kindmuskulaturen får bara antydas och får absolut inte vara starkt
framträdande.
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och så mörka
som möjligt med livligt, klokt och vänligt uttryck. Ögonen skall
inte sitta för långt från varandra eller vara för smala eller sneda.
Ljusa, stickande och bärnstensfärgade ögon är oönskade. Hos blå
hundar får ögonen vara något ljusare. Hos harlekinfärgade hundar
accepteras ljusa eller olikfärgade ögon. Ögonlocksränderna skall
vara strama.
Öron
Hals
Kropp
Manke
Rygg
Ländparti
Kors
Bröstkorg
Underlinje och buk
Svans
Öronen skall vara naturligt hängande, högt ansatta och medelstora.
Örats främre rand skall ligga intill kinden. Öronen skall inte vara
för högt eller för lågt ansatta och inte heller stå ut åt sidan eller
ligga platt mot huvudet.
Halsen skall vara lång, torr och muskulös, inte kort eller tjock.
Den skall vara välutvecklad vid kroppen och lätt avsmalnande mot
huvudet med böjd nacklinje. Halshållningen skall vara upprätt och
något snett framåtböjd, men inte en så kallad hjorthals. För mycket
löst halsskinn eller hakpåse är inte önskvärt.
Manken skall utgöra den högsta punkten på den kraftiga kroppen.
Den utgörs av skulderbladskammarna, som reser sig över
taggutskotten.
Ryggen skall vara kort och stram och skall slutta svagt bakåt i en
nästan rät linje. Den får aldrig vara för lång eller stiga bakåt.
Länden skall vara lätt välvd. Den skall vara bred och ha kraftig
muskulatur.
Korset skall vara brett och mycket muskulöst. Det skall slutta
svagt från korsbenet mot svansansättningen och omärkligt övergå
i denna. Korset skall inte vara starkt sluttande eller vågrätt ställt.
Bröstkorgen skall nå ner till armbågen. Den skall vara väl välvd med
revben som når långt bak. Bröstkorgen skall ha god bredd och gott
djup med ett markerat förbröst utan alltför starkt framträdande
bröstben. Revbenen skall inte vara platta eller tunnformiga.
Buken skall vara ordentligt uppdragen bakåt och tillsammans
med bröstkorgens undersida bilda en vackert svängd båge. För lite
uppdragen buklinje är oönskat liksom bristfälligt tillbakabildad
buklinje hos tikar efter valpning.
Svansen skall nå till hasen. Den får inte vara för kort eller för lång.
Svansen skall vara högt ansatt, bred vid roten och smalna av jämnt
mot spetsen. Den får varken vara för högt eller för lågt ansatt och
inte heller för tjock. I vila skall svansen bäras hängande med naturlig
böj. När hunden är uppmärksam eller i rörelse bärs svansen
lätt uppböjd (sabelformad). Den får inte bäras i krok eller ringlad
och inte heller väsentligt över eller vid sidan av rygglinjen. Borstig
svans är inte önskvärt.
Extremiteter
Framställ
Helhet
Skulderblad
Överarm
Armbåge
Underarm
Hadlov
Mellanhand
Framtassar
Bakställ
Helhet
Lår
Knäled
Underben
Has/hasled
Mellanfot
Framstället ska vara välvinklat med starka muskler och benstomme.
Skuldrorna skall ha kraftiga muskler. Skulderbladen skall vara
långa och snedställda med en vinkel till överarmarna på ca 100-
110 grader.
Överarmarna skall vara kraftiga och muskulösa, ligga väl an mot
bröstkorgen och vara något längre än skulderbladen.
Armbågarna skall varken vara utåt- eller inåtvridna.
Underarmarna skall vara kraftiga och muskulösa och fullständigt
raka från sidan och framifrån sett.
Handlovarna skall vara kraftiga och fasta. Övergången till underarmarna
skall vara knappt märkbar.
Mellanhändernas benstomme skall vara kraftig. De skall vara raka
framifrån sett och från sidan sett skall de vara endast obetydligt
vinklade framåt.
Framtassarna skall vara runda, högt välvda och väl slutna (kattass).
Klorna skall vara korta, starka och så mörka som möjligt.
Bakstället skall ha kraftig muskulatur som ger kors, höfter och
lår rundning och bredd. Sett bakifrån skall de starka, välvinklade
bakbenen vara parallella med frambenen.
Låren skall vara långa, breda och mycket muskulösa.
Knälederna skall vara kraftiga och placerade nästan lodrätt under
höftbenen.
Underbenen skall vara långa (underben och lårben skall ha ungefär
samma längd) och ha god muskulatur.
Haslederna skall vara kraftiga och stabila. De skall varken vara
inåt- eller utåtvridna.
Mellanfötterna skall vara korta, kraftiga och nästan lodräta.
Baktassar
Rörelser
Hud
Päls
Pälsstruktur
Färg
Storlek/vikt
Mankhöjd
Baktassarna skall vara runda, högt välvda och väl slutna (kattass).
Klorna skall vara korta, starka och så mörka som möjligt.
Rörelserna skall vara harmoniska, smidiga, vägvinnande och lätt
fjädrande, varvid benen skall röra sig parallellt framifrån och
bakifrån sett, aldrig med korta steg eller i passgång.
Huden skall vara stramt åtliggande. Hos enfärgade hundar skall
huden vara välpigmenterad. Hos harlekinfärgade hundar motsvarar
pigmentfördelningen oftast teckningen.
Pälsen skall vara mycket kort och tät, tätt åtliggande och glänsande.
Den får inte vara matt eller dubbel.
Färgvarianterna grupperas enligt följande: gul och tigrerad; harlekin
och svart; blå.
Gul: Färg från ljust till djupt guldgul. Svart mask är önskvärd. Vita
tecken, grått, blått eller sotigt gult är inte tillåtet.
Tigrerad: Grundfärg från ljust till djupt guldgul med svarta, helst
jämna och klara strimmor, som inte får vara urvattnade, i revbenens
riktning. Svart mask är önskvärd. Vita tecken är inte tillåtet.
Harlekin: Grundfärgen skall vara rent vit, om möjligt utan några
stickelhår, med över hela kroppen jämnt fördelade, oregelbundna,
”sönderslitna”, lacksvarta fläckar. Inte önskvärt är grå, blå eller
bruna fläckar liksom en blågrå skimmelton. ”Gråtigrar”, dvs hundar
med grå bottenfärg och svarta fläckar, förekommer. Färgen är inte
önskvärd men heller inte ett diskvalificerande fel.
Svart: Lacksvart, vita tecken på bröst och tassar är tillåtna. Hit
räknas också ”mantelteckning” där det svarta skall ligga som en
mantel över hela kroppen och vitt kan förekomma på nosparti, hals,
bröstkorg, buk, ben och svansspets. Hundar med vit grundfärg och
stora svarta fläckar (”Plattenhunde”) räknas också hit. Gul, brun
eller blåsvart färg är felaktigt.
Blå: Färgen skall vara rent stålblå. Vita tecken på bringa och tassar
är tillåtna. Gul eller svartblå färg är felaktigt.
Hanhund: Lägst 80 cm, 90 cm bör inte överskridas.
Tik: Lägst 72 cm, 84 cm bör inte överskridas.
Fel
Allvarliga fel
Diskvalificerande fel
Testiklar
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa
och välbefinnande.
• Stop som är för dåligt markerat
• Inrullade läppar (underläppen ligger mellan incisiverna i överoch
underkäken).
• Oregelbundet placerade enskilda incisiver i ett i övrigt korrekt
bett; för små tänder, partiellt tångbett.
• Utstående eller djupt liggande ögon.
• Lösa skuldror; för tunga skuldror; brant skulderläge
• Lösa armbågar.
• Krokiga underarmar; förtjockningar ovanför handlovarna.
• För veka, upprätta eller övervinklade mellanhänder.
• För knappa eller överdrivna vinklar i bakstället.
• Kohasighet eller marktrång ställning.
• Platta, spretiga, långa tassar.
• Sporrar.
• Bristande självförtroende; skygghet; nervositet.
• Äppelskalle
• För kraftig kindmuskulatur.
• Lösa ögonkanter; för starkt rodnad bindhinna.
• Svankrygg eller karprygg.
• För starkt sluttande kors.
• Avslagen, i spetsen förtjockad eller kuperad svans.
• Ständig passgång.
• Aggressiv eller extremt skygg.
• Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga
abnormiteter skall diskvalificeras.
• Ångestbitare; låg retningströskel.
• Leverfärgad nos; kluven nostryffel.
• Ektropion, entropion, för vida ögonkanter (Makroblepharon).
• Vattnigt blå ögon; olikfärgade ögon hos enfärgade hundar.
• Underbett; överbett; korsbett; tångbett.
• Avsaknad av tänder utom två P1-or i underkäken.
• Kroksvans.
• Hos gula och tigrerade hundar: silverblått eller isabellafärg; vit
bläs, vit krage, vita ”strumpor” eller vit svansspets.
• Harlekin: vita hundar utan några svarta tecken (albinos) samt
döva hundar, ”porslinstigrar”, dvs hundar med övervägande
blå, gula eller även tigrerade fläckar.
• Hos blå hundar: vit bläs, vit krage, vita ”strumpor” eller vit
svansspets.
• Mankhöjd under de i standarden angivna minimimåtten.
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
Svenska Kennelklubben
163 85 SPÅNGA
Besöksadress Rinkebysvängen 70
Telefon 08-795 30 00 Telefax 08-795 30 40
Webbplats www.skk.se
E-post till Arbetsgruppen för standardfrågor
agstandard@skk.se