Historik

Hemlandet är Tyskland. Förfäderna till dagens eleganta grand danois var stora och tunga stridshundar som kom till Mellaneuropa från öster under de keltiska folkvandringarna. Under 1800-talet gick doggstammen kraftigt tillbaka, men genom nationalhjälten Bismarcks stora kärlek för rasen väcktes åter intresset. Olika namn har provats, men stannade slutligen för deutsche doggen (grand danois) och år 1880 kom den första rasstandarden. Först 1908 påbörjades en målmedveten avel i Sverige, och de hundar som inte jagade gick som sällskap för rika damer.

Användningsområde

Det är en sällskaps-, vakt- och skyddshund.

Hälsa

Tonsillit (infektion i halshandlarna), disposition för magsäcksomvridning och kardiomyopati (förstorat hjärta) är något som drabbar rasen.

Egenskaper / Mentalitet

Grand danois är vänlig, kärleksfull och trogen sin ägare och får absolut inte vara aggressiv.

Storlek och utseende

Mankhöjd på hanar är minst 80 cm och tikar minst 72 cm. Färgen är gul, tigrerad, harlekin, svart eller blå. Rasen ska förena genom sitt ädla helhetsintryck resning, kraft och elegans.

Pälsvård

Grand danois har en mycket lättsam pälsvård. Den badas vid behov. Vid fällningsperioderna höst och vår borstas pälsen ur.

Övrigt

Viktigaste perioden i en grand danois liv är första levnadsåret, på grund av den snabba tillväxten. Det är viktigt att valpen under denna period får rätt utfodring och lagom motion. En grundläggande fostran under denna period är också viktigt, då storleken och styrkan utvecklas tidigt. Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.

Denna text är framtagen i samarbete med rasklubben.